Ordet lobbying låter illa. Det förknippas med dollarbuntar som lämnas över för att få till politiska beslut. Denna nidbild från USA stämmer överhuvudtaget inte in på den svenska verkligheten. Men den är såklart tacksam att spela på när man målar upp ett hot.
Att företag har kontakter med beslutsfattare på olika nivåer är en självklarhet. Precis som enskilda medborgare och intresseorganisationer kan – och i demokratins namn gärna bör – ha kontakt med politiska företrädare så kan även företag ha det. Det ingår i politikens uppdrag att orientera sig om det samhälle de är satta att styra.
När företag har möten med politiker så sker inte det på något hemligt sätt. Ibland registreras det i besökslistor, ibland på annat sätt och alltid helt öppet. Om det är en konsult inblandad så är det för att underlätta för bägge parter. Konsulten har förmågan att prata ”det politiska språket” och kan översätta det ofta tekniska fackspråk som många företag har. Konsulten kan även sammanfatta budskap och knäckfrågor på ett sätt som underlättar diskussionen.
Vi kan ta det exempel som Mats Engström för fram, PFAS. I den allmänna debatten framstår PFAS som oerhört farligt, vilket det också är om vi får i oss det. Denna fara skapar stor rädsla hos allmänheten och ämnet uppfattas väldigt negativt. För en politiker är det enkla svaret då att förbjuda. Det ger en tydlig signal till väljarna om ett kraftfullt agerande för deras bästa.
Men det finns en god anledning till att kemiindustrin ändå vill kunna använda dessa ämnen. PFAS används i viss typ av avancerad industriell tillverkning, bland annat i medicintekniska produkter, membran och liknande. PFAS är även en viktig beståndsdel i tillverkningen av vindkraftverk.
Blir PFAS totalförbudet säger vi samtidigt nej till medicinsk utveckling och till att skapa ny fossilfri elproduktion. En möjlig lösning skulle därför kunna vara att förbjuda PFAS i produkter som når konsumenter, men att ämnet får användas inom industriell tillverkning. Den senare kan då noga kontrolleras och spridningen begränsas. Faran för allmänheten blir då i praktiken obefintlig.
Om företagen inte får möjlighet att berätta om detta så kan inte heller politikerna fatta välgrundade beslut. Den politiska avvägningen mellan allmänhetens trygghetskänsla och den tekniska utveckling som kan rädda framtida liv missar en avgörande del.
Kloka politiker ser till att lyssna på många olika sidor och perspektiv. Då kan demokratin fungera som bäst. Det Mats Engström föraktfullt kallar lobbying är i realiteten möjligheten för alla att få komma till tals. Något som varken bör förbjudas eller begränsas.
Daniel Claesson, ansvarig public affairs, Andreasson Public Relations
Petter Andreasson, vd och grundare Andreasson Public Relations